sjusexfem

Det svarta hålet är här. Inte min mage, utan mörkret. Man ba slukas och kommer aldrig ut. Lite så.


FÖR brun i Thailand 2010.

Jag har kapitulerat, är numera en twittrare.

Och tröttheten som uppstår är ju inte nådig. Hur är mitt humör just nu? Mitt humör är bitchen från helvetet just nu.  Det hindrar mig dock inte från att ha eminent musiksmak (minus den dåliga hiphopen, då).

Antingen kan man plugga jättejättemycket. Eller så kan man ta på sig tur-trosorna och hoppas på det bästa.

Daniel Adams-Ray-feber hela veckan också. 70% av alla facebook-statusar på min news feed har varit antingen länkar till hans skiva på spotify, eller citat (vilket är så mycket roligare) från låtar. Typ "jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks!!!".

Alltså han är ju musikalisk och finurlig med ord, men man blir så avtänd av hypen? Var typ trött på skivan innan den hade kommit ut. Liksom inte samma aha-upplevelse som när man var 14 och tyckte att Har du tänkt på din egen begravning och Lejonhjärta var århundradets mästerverk.

Men typ lite att han är helt gammal men verkar vara fjorton och heartbroken också.



En sak som Jackson och jag tycker samma sak om är paraplydrinkar. En fet hiss.

Urz vad jag är ihopklappad. Trött, osund och glåmig. Tur att super-november sätter igång nu.


Min avkomma *stolt*